Henrik Lillje

Jag är stolt över gården vi driver. Det känns bra att ta tillvara på alla de resurser vi har här i Sverige: vårt fina klimat, våra jordar, den jämna nederbörden. Vi själva kanske inte alltid gillar de svala somrarna – men växterna trivs. På gården odlar vi raps, vete, åkerbönor och andra grödor som blir till foder för kycklingarna. Att jag själv odlat maten som kycklingarna äter är en skön känsla, ja lite samma som när man lagar mat från grunden. Gödslet från kycklingarna förs tillbaka till åkrarna och så börjar det om. Från skogen runtomkring, både vår egen och grannarnas, tar vi hand om sådan ved som kanske inte passar till timmer. Den blir istället till flis som värmer upp kycklingarnas stallar.

Det känns viktigt att man kan stå för det man gör och bidra på sitt lilla sätt till ett hållbarare värld. Vi använder ingen olja på gården och all el är fossilfri. Just nu drömmer jag om att byta ut dieseln mot biobränsle.

Som kycklingbonde kanske man inte motsvarar medias bild på hur en bonde ska vara och se ut. Min 4-åriga son som hämtar sin information från böcker och barnprogram på TV tycker att jag ska bli en riktig bonde, en sådan som har kor och hästar och grisar. Det här är definitivt ett annat typ av lantbruk än vad som finns beskrivet i Emil i Lönneberga eller Barnen i Bullerbyn.

Höst på gården är något alldeles extra. Då känner man sig riktigt laddad inför morgondagen redan när man går och lägger sig på kvällen. För det här är finalen, det är nu vi får se resultatet av allt hårt arbete som gjorts under sommaren. Nu skördar och samlar vi in det spannmål som ska användas till foder och som ska räcka nästkommande år. Det är en intensiv och viktig tid för oss, samt väldigt rolig.