Frågor och svar

Koccidiostatika är ett tillåtet medel som enligt en mycket strikt och teoretisk definition tillhör det man kallar antibiotika. Detta för att koccidiostatika bildas av en levande organism och har effekt mot en annan levande organism. Dock är det ett medel mot tarmparasiten koccidios och klassas av EU som en fodertillsats. Det finns ingen risk för resistens hos människor vid användning av parasitmedlet då substansen inte används inom sjukvården.

Nej det finns mindre, nischproducenter med sitt koncept att inte använda koccidiostatika. De vaccinerar sina djur vilket fungerar då man slaktar djuren vid en högre ålder.

Det finns även medlemmar i branchen som inte använder koccidostatika, till exempel Bjärefågel.

Nej, om eko-kycklingen får koccidios så måste den behandlas med antibiotika.

Ja, eftersom parasiten förekommer i kycklingens miljö, såväl inomhus som utomhus.

Förekomsten av koccidios i svenska kycklingflockar övervakas inom kontrollprogrammet för koccidios och klostridios. I nämnden sitter experter från Jordbruksverket, SVA och Livsmedelsverket. Även fjäderfäveterinärer finns i nämnden som årligen ordinerar typ och mängd för dem som är anslutna till Svensk Fågel.

I Sverige registrerar Jordbruksverket och sammanställer den mängd som foderföretagen använt vad gäller koccidiostatika.

I ett forskningsprojekt som pågår på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) där man studerade förekomsten av koccidios inom sk nischuppfödning där inte koccidiostatika används, påvisades frekvent koccidieinfektioner. SVAs rekommendation baserat på dessa resultat är att kycklingar i nischproduktion bör vaccineras om inte koccidiostatika används. Vaccinering ger dock inget fullskaligt skydd mot sjukdomen och full immunitet hinner inte heller utvecklas hos kycklingarna under normal uppfödningstid.

Svensk Fågel driver ett resistensövervakningsprogram för coccidier i samarbete med Livsmedelsverket, SVA och Jordbruksverket. Den övervakningen visar att det inte finns någon resistensproblematik kopplat till koccidiostatika i den svenska kycklinguppfödningen. Anledningen till det är att svenska kycklingbönder arbetar förebyggande med god hygien i sina stallar. Den omgångsvisa uppfödning där stallarna tvättas noggrant mellan varje uppfödningsomgång innebär att mängden bakterier och kvarvarande coccidier minskar. Hygienrutinerna har även bidragit till att vi har en salmonellafri kyckling och väldigt friska djur där vi mycket sällan behöver behandla dem mot sjukdomar.

Det används för närvarande endast en form av koccidiostatika till kyckling i Sverige som kallas narasin. Det får användas fram till 3 dagar före slakt och i undantagsfall med 1 dags karens vid flyttad slakt, tillfällig störning på inrådan av veterinär eller för enskilda flockar vid delat slakt. Vilket är mer strikt än den gällande EU-förordningen som inte har någon karens alls före slakt.

Koccidios är en tarmparasit som ger tarmskador med nedsatt allmäntillstånd hos fåglarna, och kan vid sporadiska utbrott även orsaka hög dödlighet.

Koccidiostatika ges i fodret för att förebygga en allvarlig parasitsjukdom som finns i kycklingens miljö, såväl inomhus som utomhus. Medlet har dålig effekt mot bakterier och används inte till människor. Vid utbrott av koccidios hos kycklingar använder man däremot antibiotika av helt andra typer.

Men är det inte en risk att bakterierna utvecklar antibiotikaresistens?
Parasitformen koccidier kan bli resistenta mot koccidiostatika precis som bakterier kan utveckla resistens mot antibiotika. Men medlet används inte inom humansjukvården vilket innebär att det inte har någon relevans i den aktuella problematiken där risken för att resistens utvecklas hos djur och förs över till människor.