Frågor och svar

Nej, endast de som är knutna till Svensk Fågel och uppfyller våra krav får använda märkningen. Du hittar alltid den Gula Pippin på produkter från våra medlemsföretag, och ibland också på produkter från mataffärernas egna varumärken. Då betyder det att butiken har köpt in kycklingen eller kalkonen från någon av våra medlemmar.

Vår märkning – Den Gula Pippin – garanterar att kycklingen eller kalkonen är kläckt, uppfödd, slaktad och förädlad i Sverige. Märkningen är också ett bevis på att fåglarna är uppfödda enligt strikta kvalitets- och kontrollprogram för djurvälfärd, djurhälsa och smittskydd där kraven är hårdare än svensk djurskyddslag. Svensk Fågels bönder och företag ska dessutom sträva efter en hållbar uppfödning och produktion, därför är det till exempel inte tillåtet med fiskmjöl i fodret och majoriteten av bönderna har ett eget kretslopp på gården.

Olika märkningar har olika krav. Svensk Fågel har höga krav när det gäller smittskydd, på gårdsnivå innebär det bland annat att kycklingarna hålls inomhus. Fåglar som vistas utomhus löper större risk att drabbas av bakterier och smittor och uppfyller därmed inte Svensk Fågels krav om smittskydd på gården.

Några av Svensk Fågels medlemsföretag säljer både Gula Pippin-kyckling och ekologisk eller free range-uppfödd kyckling, men det är alltså enbart produkter som uppfyller samtliga krav som får bära vår märkning.

Märkningen ”Från Sverige” är endast en ursprungsmärkning som visar att produkten kommer från Sverige. Vår Svensk Fågel-märkning ställer även krav på kvalitet och kontroll som rör djurhälsa, djurvälfärd och livsmedelssäkerhet i hela värdekedjan (se ovan).

För att garantera hög standard och livsmedelssäkerhet genomförs löpande kontroller. Kontrollerna omfattar djurvälfärd, djurhälsa och smittskydd för hela kycklingen och kalkonens liv, från uppfödningen på gården till lastning, transport och slakt. Veterinärer från Livsmedelsverket finns på plats på slakterierna för att inspektera fåglarna och se till att reglerna följs.

Resultaten från kontrollerna rapporteras årligen till myndigheter och en referensgrupp på Jordbruksverket som även består av representanter från Livsmedelsverket, Sveriges lantbruksuniversitet, SVA samt intresseorganisationer.

Förutom dessa kontroller har Svensk Fågel anlitat ett oberoende ackrediterat kontrollorgan som gör ytterligare kvalitetskontroll i samband med lastning, transport och hantering på slakteriet. Kontrollerna är en viktig byggsten i Svensk Fågels kvalitetsarbete. För oss är förtroende viktigt och till skillnad från till exempel utländska aktörer nöjer vi oss inte med bra program – vi vill även kunna garantera att de krav som ställs följs

Produkter som kommer från Svensk Fågels medlemmar får bära märkningen. Medlemmarna består av kläckerier, uppfödare, fodertillverkare och slakteriföretag som ska vara godkända enligt programmen i hela värdekedjan.

Endast de som uppfyller Svensk Fågels krav och kontroller som rör djurhälsa, djurvälfärd och livsmedelssäkerhet kan bli medlemmar. Svensk Fågels medlemmar representerar 99,2 procent av matfågelproduktionen i Sverige.

Det finns olika tolkningar av hur slakt ska genomföras för att bli halal, ett sådant exempel är bedövning av djur inför slakten. All kyckling och kalkon som bär Svensk Fågels märkning har bedövats före slakt enligt svensk djurskyddslagstiftning, som ställer mer långtgående krav på bedövning än vad EU-reglerna anger.

Inget av Svensk Fågels slakterier halalslaktar. Kolla efter Svensk Fågels märkning, Gula Pippin, på förpackningen, ser du den är kycklingen inte halalslaktad utan slaktad med långtgående krav på bedövning, enligt svensk djurskyddslag och Svensk Fågels djurskyddsprogram, allt enligt bästa djurvälfärdsstandard.

Svensk Fågels medlemmar arbetar i alla led enligt både svensk djurskyddslag och branschorganisationens egna kontrollprogram för att minimera smärta, skador och stress hos svenska kycklingar.

Kycklingar är känsliga djur som lätt drabbas av olika typer av smittor. Campylobacter tillhör de vanligaste men även salmonella och fjäderfäsjukdomar som newcastlesjuka och aviär influensakan förekomma. För bönder och konsumenter som vill ha kycklingar som skyddats från smitta, finns kyckling som växer upp i stora luftiga och uppvärmda stallar.  Fönster släpper in dagsljus och ljuset regleras även teknologiskt i stallet som släcks ner på kvällen/natten då kycklingarna sover.

I kycklingsstallarna kan kycklingarna sprätta fritt och utföra naturligt beteende på en bädd av halm, flis eller kutterspån och de har fri tillgång till både vatten och mat.

Den skyddade miljön innebär att kycklingar är garanterat fria från salmonella. För personer som vill ha en kyckling som gått utomhus finns även det alternativet.

För att undvika onödig stress samlas kycklingarna när stallet är nedsläckt och kycklingarna ligger still och vilar. Själva transporten sker med bilar som är anpassade för levande djur och har oftast temperaturreglering.

Mer än 50 % av djuren bedövas idag med gas. Elbedövningen håller på att fasas ut, men att byta metod kräver en om- eller nybyggnation. Därför kan det vara svårt för en del slakterier att ställa om direkt på grund av brist på yta eller möjlighet till investering.

Kycklingarna kommer till gården när de är nykläckta. Till skillnad från däggdjur så har de en gulesäck som tillhandahåller dem den näring som den nykläckta kycklingen behöver. I stallet är det också uppvärmt och det finns fri tillgång till mat och vatten som kycklingen enkelt hittar till så fort de anländer till gården.

Den totala tiden från att de samlas in tills det att de har slaktats överskrider sällan 8 timmar. Fjäderfä får transporteras 12 timmar nattetid eftersom fjäderfän till skillnad från däggdjur har kräva som är ungefär som en ”matsäck” för kycklingarna som de bär med sig. Om transporten sker vid tidpunkten då de sover så tillåter lagstiftningen max 12 timmar. Generellt så ligger gårdarna i anslutning till slakterierna just för att minska transporttiden då transporterna även innebär kostnader för företagen.

Sverige tillåter en maximal beläggning (djurtäthet) på 36 kilo kyckling per kvadratmeter. I många länder regleras inte beläggningen i kycklingstallet alls. Inom EU gäller dock sedan juni 2010 maximalt 42 kilo kyckling per kvadratmeter.

Svenska kycklingar har gått om plats – de går lösa i uppvärmda, luftiga stallar på en bädd av halm, flis eller kutterspån. I Sverige regleras hur många kilo kyckling samt maxantal som får finnas i stallarna.

Svensk Fågels djuromsorgsprogram är dessutom tuffare än Djurskyddslagen. Programmet är godkänt av Jordbruksverket. Samtliga stallar inbesiktas och kontrolleras kontinuerligt av en rikslikare från Agria Djurförsäkring utöver den offentliga kontrollen från länsstyrelsen. De bönder som har de allra bästa anläggningarna och har högst poäng i programmet får ha upp till 36 kilo kyckling per kvadratmeter – en maxvikt som uppnås sista dagen, då kycklingarna skickas till slakt.

Vikt och antal ligger dock fortfarande långt under de maximala gränser som regleras på EU-nivå där man får ha upp till 42 kilo per kvadratmeter och antalet inte regleras alls. Och tyvärr så finns det länder som inte ens tillämpar dessa regler.

Hanteringen av fåglar på väg till slakt är noga reglerad och följs upp av myndighetskontroller samt av experter och ackrediterat oberoende kontrollorgan på uppdrag av Svensk Fågel. Svensk Fågels medlemmars kycklingarna och kalkonerna hanteras på ett bra sätt som inte ger upphov till skador eller stress bland djuren. Enligt en uppgift har ett slakteri i Sverige uppmätt marginellt högre siffror för vingskador. Berört slakteri arbetar nu aktivt för att minska skadorna och uppnå nollvision gällande skador på djuren, under insyn av Svensk Fågels rikslikare.

Nej – den generella hälsostatusen bland våra svenska fåglar är idag mycket bra. Våra bönder betraktas som föredömen globalt och i Sverige är antibiotikaanvändningen extremt låg. Endast sjuka fåglar får antibiotika och då på ordination av veterinär.

Kycklingarna som växer upp hos våra bönder är en korsras som är anpassad för fågelkött och deras storlek är helt naturlig. De får inga hormoner, ingen tillväxtantibiotika (vanligt utomlands) och heller inget fiskmjöl eller GMO-soja. Maten besår huvudsakligen av spannmål från svenska gårdar.

Nej – det förekommer aldrig i Sverige. Svenska bönder arbetar enligt världens striktaste djurskyddsregler, allt för att djuren ska ha det bra. Fåglarna växer upp i stora luftiga stallar där de kan sprätta fritt på en bädd av halm, flis eller kutterspån. De har fri tillgång till mat och vatten samt mörka perioder för vila.

Nej. Detta är en myt som tyvärr spritt sig. På nätet cirkulerar flera fall som inte är representativ för Sverige och för majoriteten i den svenska lantbruksnäringen. De är fall där dålig skötsel och andra omständigheter resulterat till en dålig djurhållning.

Nej, svenska bönder trimmar inte fåglarnas näbbar, det är förbjudet enligt svensk lag. Metoden används ofta utomlands för att motverka att stressade och/eller understimulerade fåglar, framförallt könsmogna och vuxna djur, skadar varandra genom hackning. I Sverige jobbar vi istället förebyggande med en bättre fodersammansättning bra miljö i stallarna. Könsmogna kalkoner får exempelvis halmbalar och bollar att leka med och i vissa fall används speciella ljusprogram.

Nej, inom svensk matfågeluppfödning görs ingen skillnad vad gäller kön, därför sker ingen avlivning av tuppkycklingar. Alla friska kycklingar tas tillvara och går till uppfödning hos bonden. Matfågeluppfödning skiljer sig därmed från äggproduktion med värphöns för konsumtionsägg, en annan bransch och produktionsform där mer information finns att få från branschorganisationen Svenska Ägg.

Vilken storlek en kyckling har beror på ras och storleken däremellan kan variera. Fåglar växer generellt snabbt, och ska i det naturliga tillståndet växa snabbt för att vara flygfärdiga framåt sommaren efter att de har kläckts på våren. Fåglarna som används för livsmedel skiljer sig väsentligt från den gamla djungelhönan då de är en korsning av olika raser. I Sverige använder vi de korsraser som uppfyller de höga kraven som vi ställer i Sverige, det vill säga att djuren ska vara friska, robusta och fria från fjäderfäsjukdomar och till exempel salmonella.

I Sverige finns det idag tre olika typer av kycklingraser, Ross 308, Ranger Gold och Hubbard. De flesta av Svensk Fågels medlemmar använder idag Ross 308 i sina stallar, men även Ranger Gold och Hubbard används i viss utsträckning.

Ross 308 är genom avel anpassade för uppfödning av traditionell svensk kyckling och uppfyller kraven som Sverige har när det gäller att hålla djuren friska från en rad fjäderfäsjukdomar. Med rätt foder och skötsel föds djuren upp utan negativ inverkan på välfärden.

De mer långsamtväxande raserna Rowan Gold och Hubbard är väl anpassade för nischuppfödning där djuren hålls under en lite längre period och där man tillämpar egna konceptuella krav.

Kycklingar växer av naturen snabbt, även de vilda fåglarna. Benämningen långsamväxande handlar om kycklingar som lever kanske 10–20 dagar längre än den traditionella kycklingen. Skillnaden mellan långsamtväxande och traditionella kycklingar i tillväxt rör sig med andra ord om ca 8-10 gram/dag, och finns ingen standard för detta då länderna har olika definitioner på vad som är en långsamväxande ras. Tillväxttakten avgörs även av stallmiljön, fodersammansättningen och skötsel

Utveckling och val av ras är inget som Svensk Fågel har synpunkter på då vikten snarare ska läggas på djurens förmåga, välfärd och friskhet. Varje ras har vitt skilda behov och det är viktigt att bonden anpassar foder och skötsel efter just den specifik ras de har för tillfället. Svensk Fågel följer upp kycklingarnas välfärd och hälsa genom våra gedigna kontroll- och smittskyddprogram och ställer samma höga krav oavsett vilken ras som våra bönder har i sina stallar.

Många av punkterna i ECC är redan uppfyllda av Svensk Fågels medlemmar, andra är under utredning som en del i Svensk Fågels utvecklingsarbete och ytterligare några punkter har vi drivit längre och uppfyller här högre kriterier än ECC gällande svensk kycklinguppfödning.

Se den här tabellen för detaljnivå:

https://svenskfagel.se/wp-content/uploads/2022/11/ecc-jmfr-sf-20221102.pdf

Inom Svensk Fågel finns en arbetsgrupp med särskilt fokus på forskningsfrågor som består av personer med kompetens inom hela värdekedjan d.v.s. inom områden som rör djurvälfärd, djurhälsa, foder och slakteri.

Viktiga forskningsområden för Svensk Fågel just nu:

• Djuromsorg – vad uppfattas som god omsorg?
• Benhälsa och god djurvälfärd
• Hållbarhet och klimat
• Hälsa – vad är hälsosamt med kyckling? Utveckla kunskapen kring näringsmässiga aspekter när det gäller kyckling
• Vetenskapliga underlag när det gäller köttkontroll (för diagnoser som innebär relativt hög kassation).
• Effektivisera kontroll på gårdar och slakteri – hitta tekniska medel och indikationer som kvalitetssäkrar kontrollen.

Svensk Fågel har en dialog med olika djurskyddsorganisationer (World Animal Protection, Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen och Vi Konsumenter) för att redovisa hur den svenska matfågelbranschen arbetar med djurvälfärd, djurhälsa och smittskydd. Svensk Fågel ingår även i flera av myndigheternas dialog- och referensgrupper inom djurskydd.

När det gäller kycklingarnas välmående följer Svensk Fågels medlemmar både svensk djurskyddslag, den tuffaste i världen, samt branschorganisationens egna stränga regler och djurskyddskrav. Svensk Fågels olika övervaknings- och kontrollprogram ställer ännu striktare krav och kontroller än vad som regleras i EU och den nationella lagstiftningen. Sammantaget har det skapat en verksamhet som föregår som gott exempel i övriga EU och resten av världen.

För Svensk Fågel är frågor om djurvälfärd, livsmedelssäkerhet och god djurhälsa med låg användning av antibiotika grunden för en hållbar kycklinguppfödning och har så varit under många år, långt innan ECC-kraven framhölls.

Som branschorganisation har Svensk Fågel därmed på många sätt mer långtgående krav än de som framförs i ECC, European Chicken Commitment, som är framtaget av djurrättsorganisationer inom EU.

Ja enligt epizootilagen har uppfödaren rätt till ersättning.

Ja, det finns i dag en mycket hög beredskap hos både myndigheter och bransch.

Nej, det finns ingen vaccination mot fågelinfluensa i Sverige, varken för kycklingar, djur eller människor. Det finns inget tillräckligt effektivt godkänt vaccin inom EU och det finns hittills inga planer på att börja vaccinera. Pågående forskning och tester sker i några europeiska länder som har haft stora utbrott under sista åren. Här får framtiden utvisa, hur situationen med fågelinfluensan utvecklas. Svensk kycklinguppfödning ligger i vilket fall i framkant när det gäller smittskydd och biosäkerhet och följer utvecklingen. Idag förlitar vi oss på den stärkta biosäkerhet och de sjukdomsförebyggande effekter som Svensk Fågels smittskyddsprogram och kontroller ger.

Svenska myndigheter uppdaterar ständigt sin information, på följande hemsidor hittar du senaste nytt.

www.jordbruksverket.se
www.livsmedelsverket.se
www.socialstyrelsen.se
www.sva.se

Fågelinfluensa finns relativt spritt hos vilda fåglar vilket innebär att det effektivaste skyddet är den biosäkerhet som svenska kyckling- och kalkonbesättningar tillämpar. Genom att följa de uppdateringar om lägesbilden som SVA publicerar löpande har branschen och myndigheterna en god bevakning av läget såväl nationellt som internationellt.

Symptomen kan variera beroende på vilken virustyp det handlar om. Allmänt kan man säga att sjukdomen har ett mycket hastigt förlopp och fåglarna kan dö utan att man sett några symtom. I andra fall ses nedsatt allmäntillstånd, blåfärgad hud, sänkt äggproduktion (höns), och minskad foderkonsumtion. Även hosta, andningssvårigheter, svullet huvud, symtom från nervsystemet som exempelvis darrningar, kramper och svårigheter att gå samt diarré kan förekomma.

Fåglar utsöndrar virus i avföringen. Människor som insjuknat har haft mycket nära kontakt med sjuka fåglar eller deras avföring. Det finns inga säkra belägg för att sjukdomen kan överföras direkt från person till person.

Risken för människa att bli smittad är nästan obefintlig om personen i fråga inte har mycket tät kontakt med sjuka fåglar. Av alla miljontals människor i Asien som dagligen hanterar fåglar har hittills i år bara ett tiotal hamnat på sjukhus och fått diagnosen fågelinfluensa.

Ja, risken att smittas är mycket liten och UD avråder inte från resor till länder som har fågelinfluensa. Men precis som för andra svenskar så gäller det att man inte får ta med levande fjäderfä eller råa fjäderfäprodukter till Sverige. Dessutom bör man undvika att besöka fjäderfäanläggningar i dessa länder.

Om man som uppfödare varit på utlandssemester vad ska man tänka på när man kommer hem?
Här gäller samma regler som för andra svenskar, dvs att man ej får ta med sig levande fjäderfä eller råa fjäderfäprodukter till Sverige. Dessutom ska uppfödaren vara medveten om att kläder, skor etc som kan ha kommit i kontakt med avföring från fåglar är en stor smittorisk och måste därför noggrant tvättas och desinficeras.

Sedan ett antal år har förekomsten hos vilda och tama fåglar ökat markant i hela världen. I Sverige förekom fall på tamfågel från november 2020 till och med våren 2021. Symtom i en besättning som smittas är tydliga och såväl lagstiftning som beredskapsplaner på gårdsnivå innebär att djuren avlivas och stall inklusive strö desinficeras direkt för att smittan inte ska kunna föras vidare. Under 2023 har hittills en hobbyflock och en anläggning med avelsdjur konstaterats smittade. Det är med andra ord fortsatt viktigt att alla gårdar med fjäderfä tillämpar strikt biosäkerhet och skyddar tamfåglar inomhus från kontakt med vilda fåglar.

Salmonellaprogrammet fungerar som en utmärkt bas med högt ställda krav på smittskydd. Tama och vilda fåglar kommer inte direkt i kontakt med varandra och det är långt mellan anläggningarna. Dessutom är det strikta hygienbarriärer när man besöker ett kycklingstall. När vi få ett utbrott är beredskapen god och vi stoppar spridningen mycket effektivt.

Övervakningen av fågelinfluensaviruset hos vilda fåglar och svenska fjäderfä sker genom EU:s gemensamma övervakningsprogram. Det svenska kontrollprogrammet omfattar undersökning av värphöns, avelsdjur, kalkoner, gäss, strutsar och vilda fåglar. Provtagning av fjäderfä sker genom blodprov vid slakt. Utöver den löpande kontrollen ingår aktiv övervakning genom provtagning av flockar med symtom där fågelinfluensa och/eller Newcastelsjuka inte kan uteslutas.

Anledningen till att man inte tillåter införsel av levande fjäderfä eller färska fjäderfäprodukter från fågelinfluensainfekterade länder är för att minimera risken att sådana produkter ska kunna infektera tamfjäderfä eller vilda fåglar. Det finns inga konstaterade fall där människor blivit sjuka genom att äta fågelkött. Kycklingkött som har värmebehandlats (virus har avdödats) från länder med fågelinfluensa får importeras.

Här gäller samma regler som för andra svenskar, dvs att man ej får ta med sig levande fjäderfä eller råa fjäderfäprodukter till Sverige. Dessutom ska uppfödaren vara medveten om att kläder, skor etc som kan ha kommit i kontakt med avföring från fåglar är en stor smittorisk och måste därför noggrant tvättas och desinficeras.

Ja, självklart – det finns inga misstankar om att någon har fått fågelinfluensa genom att äta kyckling. Viruset dör när det upphettas till 70 grader, därför är det som alltid viktigt att köttet är genomstekt. Svensk kyckling är inte smittad, titta efter vår blågula kvalitets- och ursprungsmärkning när du handlar så att du vet vad du köper.

Fågelinfluensa orsakas av ett virus vilket kan ge upphov till plötsliga sjukdomsutbrott med varierande symtom/dödlighet från relativt symtomlösa (fr.a hos ankor och gäss) till mycket hög dödlighet hos tamfåglar. Sjukdomen har förekommit sporadiskt bland fjäderfä under hela 1900-talet men förekomsten har ökat både hos vilda fåglar och tamfjäderfä under senare år.

Fågelinfluensaviruset är som de flesta influensavirus relativt artspecifikt, men samtidigt har dessa virus på olika sätt förmåga att ändra sin genetiska karaktär och därigenom möjlighet att infektera annan art. I Sydostasien har det rapporterats c:a 120 humanfall, varav ungefär hälften har avlidit. I samtliga dessa fall har det varit en mycket nära kontakt mellan sjuka fåglar och den insjuknade personen. Europeiska medicinska experter gör bedömningen att de fall som på senaste tiden rapporterats inte innebär någon risk för människa.

Svenska kycklingbönder som är medlemmar i Svensk Fågel har redan i dag en mycket hög smittskyddskontroll, inte minst via vår tuffa salmonellakontroll. Hygienreglerna är mycket strikta och personal och besökare får bara tillträde till stallet efter att ha passerat en hygienbarriär där det sker sko-/klädbyte eller att man sätter på skoskydd/skyddskläder . Dessutom får man inte besöka svenska kyckling-och kalkonbönder inom 24 timmar från det att man varit i kontakt med andra fåglar.

Redan vid misstanke om fågelinfluensa lägger Jordbruksverket ett förbud/en spärr mot att flytta levande djur, ägg, gödsel eller annat som kan sprida smittan från gården. En veterinär tar ut prov och transporterar några fåglar till SVA. Där genomförs obduktion samt analyser. SVA har dygnet runt jour. Jordbruksverket påbörjar omedelbart en smittskyddsutredning där man bland annat försöker spåra smittan. Om smittan kan ha spridits till en annan besättning spärras även denna av.

Om fågelinfluensa konstateras i en fjäderfäbesättning avlivas och destrueras samtliga djur omedelbart. Därefter rengörs och desinfekteras stallarna och andra utrymmen där djuren varit. Runt smittade anläggningar inrättas skydds- och övervakningsområden på tre respektive tio kilometers radie.

Uppfödaren anmäler omedelbart detta till en veterinär som i sin tur kontaktar Jordbruksverket och länsstyrelsen (enligt epizootilagen).

Jordbruksverket har det övergripande ansvaret i bekämpningen.

I många länder är campylobacternivån i kyckling betydligt högre än vad den är i Sverige. Sverige har således få smittade kycklingflockar sett i ett internationellt perspektiv. Dessutom har studier från Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg visat att 80–95 procent av campylobacterna i importerad kyckling från Spanien och Thailand är multiresistenta. Muliresistens (innebärande att antibiotikabehandling inte alls fungerar) är ett problem som vi inte har i Sverige. Samma studie visade att endast 8 procent av de campylobacterna på svensk kyckling var resistenta mot enstaka antibiotika.

Den största risken att smittas är vid utlandsvistelser. Två tredjedelar av campylobacterfallen som rapporteras i Sverige är smittade utomlands.

Smittvägarna kan vara följande:
– Vatten, som till exempel var orsak till de två största campylobacterutbrotten i Sverige (Grums och Marks kommun).
– Opastöriserad mjölk
– Livsmedel, till exempel färsk kyckling eller kött som har grillats dåligt
– Man kan också smittas av knivar och skärbräden som inte rengjorts ordentligt efter det att man har skurit kyckling eller annat kött
– Direktkontakt med hund och katt. En genomförd studie i Danmark av friska hundvalpar visade att 30 procent hade campylobacter i avföringen

Eftersom infektionsdosen kan vara låg, även för personer med gott allmäntillstånd, behöver bakterien inte tillväxa i livsmedlet för att åstadkomma infektion, och kylda livsmedel kontaminerade med Campylobacter utgör därför en smittrisk.

Forskarna vet inte i dag exakt hur kycklingarna smittas. Men några troliga orsaker kan vara:
– Via kycklingarnas dricksvatten
– Brister i hygien i uppfödningsstallarna
– Insekter, främst flugor

Vad görs för att minska förekomsten av campylobacter hos kycklingar?
Branschorganisationen Svensk Fågel har länge arbetat med att minska förekomsten av campylobacter hos svensk kyckling. Redan år 1988 startade Svensk Fågel tillsammans med myndigheterna ett övervakningsprogram i syfte att minska förekomsten av campylobacter hos svensk kyckling. Ambitionen för branschen är att nå samma låga nivå som gäller för salmonella. I Sverige analyseras samtliga slaktkycklingflockar avseende förekomst av campylobacter vid slakten.

Det är viktigt att komma ihåg att campylobacter finns naturligt hos alla fåglar och på andra ställen i vår miljö. De svenska kycklinguppfödarna jobbar därför också dagligen med den så kallade biosäkerheten. Det betyder att man är noggrann med hygienen i uppfödningen. Inga vilda fåglar eller smågnagare kommer in i stallen och forskning sker också för att ta fram teknik för flugsäkring.

Svensk Fågel driver ett resistensövervakningsprogram för coccidier i samarbete med Livsmedelsverket, SVA och Jordbruksverket. Den övervakningen visar att det inte finns någon resistensproblematik kopplat till koccidiostatika i den svenska kycklinguppfödningen. Anledningen till det är att svenska kycklingbönder arbetar förebyggande med god hygien i sina stallar. Den omgångsvisa uppfödning där stallarna tvättas noggrant mellan varje uppfödningsomgång innebär att mängden bakterier och kvarvarande coccidier minskar. Hygienrutinerna har även bidragit till att vi har en salmonellafri kyckling och väldigt friska djur där vi mycket sällan behöver behandla dem mot sjukdomar.

Campylobacter finns naturligt i vår miljö och bakterien kan förekomma i till exempel kycklingflockar. I Sverige är dock förekomsten bland kycklingar lägre än i många andra länder. Bakterien kan orsaka maginfektioner hos människor men med rätt hantering av djur och mat kan riskerna minskas.

Campylobacter är en bakterie som vanligen förekommer i tarmkanalen i de flesta varmblodiga däggdjur och fåglar och därmed också i jord och vatten. Men campylobacter framkallar sällan sjukdom hos djur. Hos människa framkallar campylobacter en mag- och tarminfektion med diarré. Campylobacter är den vanligaste bakteriella orsaken till mag- och tarmsjukdomar hos människor i Sverige.

Det viktigaste vid hantering av kyckling, precis som allt kött, är att ha god hygien i köket. Det innebär till exempel att man ska diska knivar och skärbrädor efter att man har skurit i kycklingen/köttet. Man ska också se till att kycklingköttet blir helt genomstekt, vilket sker vid cirka 70º C (kokt/grillat). Det innebär att köttet ska vara helt vitt — inte skärt, rött eller blodigt invid benen. Om man följer dessa regler så smittas man inte av campylobacter.

Kycklingarna tycks ofta bli smittade av campylobacter under de sista dagarna före slakt och eftersom det ännu så länge inte finns tillräckligt snabba och säkra analysmetoder går det inte säkerställa leverans av helt campylobacterfria kycklingar.

Vi vet att kyckling är en potentiell smittkälla men också att det finns många andra smittkällor (se ovan). De senaste studierna visar att 2/3 av de positiva humanfallen inte kan härledas till kyckling. Därför är viktigt med hanteringsanvisningar så att en god kökshygien tillämpas (se ovan). Observera att campylobacterkontroll inte förekommer på importerad kyckling.

Är det inte misslyckande från branschens sida att ändå en viss del, om ändå en liten del, av kycklingflockarna fortfarande är smittade?
Nej, det är det inte. Förbättringar sker successivt. När problemet uppdagades i samband med den så kallade campylobacterkrisen i slutet av 1980-talet var hela 60 procent av kycklingarna smittade. Tack vare den svenska kycklingbranschens övervakningsprogram, punktinsatser och riktade projekt samt flera studier har man nu (som nämnts ovan) kommit ned till avsevärt lägre nivåer av campylobacter i svensk kyckling.

Koccidiostatika är ett tillåtet medel som enligt en mycket strikt och teoretisk definition tillhör det man kallar antibiotika. Detta för att koccidiostatika bildas av en levande organism och har effekt mot en annan levande organism. Dock är det ett medel mot tarmparasiten koccidios och klassas av EU som en fodertillsats. Det finns ingen risk för resistens hos människor vid användning av parasitmedlet då substansen inte används inom sjukvården.

Nej det finns mindre, nischproducenter med sitt koncept att inte använda koccidiostatika. De vaccinerar sina djur vilket fungerar då man slaktar djuren vid en högre ålder.

Det finns även medlemmar i branchen som inte använder koccidostatika, till exempel Bjärefågel.

Nej, om eko-kycklingen får koccidios så måste den behandlas med antibiotika.

Ja, eftersom parasiten förekommer i kycklingen miljö, såväl inomhus som utomhus.

Förekomsten av koccidios i svenska kycklingflockar övervakas inom kontrollprogrammet för koccidios och klostridios. I nämnden sitter experter från Jordbruksverket, SVA och Livsmedelsverket. Även fjäderfäveterinärer finns i nämnden som årligen ordinerar typ och mängd för dem som är anslutna till Svensk Fågel.

I Sverige registrerar Jordbruksverket och sammanställer den mängd som foderföretagen använt vad gäller koccidiostatika.

I ett forskningsprojekt som pågår på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) där man studerade förekomsten av koccidios inom sk nischuppfödning där inte koccidiostatika används, påvisades frekvent koccidieinfektioner. SVAs rekommendation baserat på dessa resultat är att kycklingar i nischproduktion bör vaccineras om inte koccidiostatika används. Vaccinering ger dock inget fullskaligt skydd mot sjukdomen och full immunitet hinner inte heller utvecklas hos kycklingarna under normal uppfödningstid.

Svensk Fågel driver ett resistensövervakningsprogram för coccidier i samarbete med Livsmedelsverket, SVA och Jordbruksverket. Den övervakningen visar att det inte finns någon resistensproblematik kopplat till koccidiostatika i den svenska kycklinguppfödningen. Anledningen till det är att svenska kycklingbönder arbetar förebyggande med god hygien i sina stallar. Den omgångsvisa uppfödning där stallarna tvättas noggrant mellan varje uppfödningsomgång innebär att mängden bakterier och kvarvarande coccidier minskar. Hygienrutinerna har även bidragit till att vi har en salmonellafri kyckling och väldigt friska djur där vi mycket sällan behöver behandla dem mot sjukdomar.

Det används för närvarande endast en form av koccidiostatika till kyckling i Sverige som kallas narasin. Det får användas fram till 3 dagar före slakt och i undantagsfall med 1 dags karens vid flyttad slakt, tillfällig störning på inrådan av veterinär eller för enskilda flockar vid delat slakt. Vilket är mer strikt än den gällande EU-förordningen som inte har någon karens alls före slakt.

Koccidios är en tarmparasit som ger tarmskador med nedsatt allmäntillstånd hos fåglarna, och kan vid sporadiska utbrott även orsaka hög dödlighet.

Koccidiostatika ges i fodret för att förebygga en allvarlig parasitsjukdom som finns i kycklingens miljö, såväl inomhus som utomhus. Medlet har dålig effekt mot bakterier och används inte till människor. Vid utbrott av koccidios hos kycklingar använder man däremot antibiotika av helt andra typer.

Men är det inte en risk att bakterierna utvecklar antibiotikaresistens?
Parasitformen koccidier kan bli resistenta mot koccidiostatika precis som bakterier kan utveckla resistens mot antibiotika. Men medlet används inte inom humansjukvården vilket innebär att det inte har någon relevans i den aktuella problematiken där risken för att resistens utvecklas hos djur och förs över till människor.

Ja det kan finnas i till exempel fläskkött i länder där man använt denna typ av antibiotika, dvs. avoparcin, i svinuppfödningen. I Sverige har VRE aldrig hittats på svin.

Ja, det gör det. VRE hittas på både svenskt och utländskt kycklingkött. I till exempel Norge och Danmark är det mycket vanligare att kycklinguppfödningar är infekterade.

Nej, den typ av antibiotika som leder till vankomycinresistens har inte använts de senaste 20 åren i svensk djuruppfödning.

VRE har funnits i Europa utanför Sverige, åtminstone sedan 1994 då den första publikationen om detta kom.

Nej, det finns ingenting som tyder på ett sådant samband. Det är helt olika typer av substanser.

Ja det skulle vara tänkbart, men VRE har inte påvisats i miljöprov från svenska foderfabriker och inte heller i foder i länder som Danmark och Norge.

Ja, men med rätt tillagning och god kökshygien, som man ju alltid ska ha, så dör bakterien och då finns det ingen risk. Inga av de fall som finns rapporterade från sjukhus i Sverige kan kopplas till kyckling.

Ja, det finns en viss risk, om än liten, om man vistas i ett smittat stall, men man kan minska risken genom att tvätta händerna noga efter besöket.

Ja, på samma sätt som djuren kan överföra VRE till oss genom exempelvis direktkontakt, kan vi överföra VRE till djur.

Man har slutat använda denna antibiotikatyp, avoparcin, i all djuruppfödning i Europa sedan 1998. I Sverige försöker vi finna vägar för att helt få bort bakterien från stallarna.