Den här texten publicerades i SvD.se 2018-05-11:
I Sverige används inte antibiotika systematiskt för att öka köttproduktionen utan endast vid sjukdomsutbrott. Däremot importeras stora mängder så kallad ”fulkyckling” som regelmässigt fått antibiotika. En del ”fulkyckling” hamnar tyvärr på tallrikarna i förskolor, skolor och i äldreboenden. Det är inte acceptabelt, skriver Jenny Andersson, kycklingbonde, och Maria Donis, VD för Svensk Fågel. Svenska kycklingar behandlas inte med antibiotika i förebyggande syfte. Men stora mängder kyckling importeras från utlandet där man gör så, skriver artikelförfattarna.
Sverige påstås ibland vara världens modernaste land. I några fall kanske det stämmer. Ett uttryck för det kan vara den omsorg vi i Sverige känner över hur djuren har det. Svensk djurskyddslagstiftning är väldigt långtgående för att ta tillvara djurens välfärd. Dessutom har Svensk Fågel inrättat en rad kontroll- och kvalitetsprogram som alla haft till syfte att förbättra djurskyddet och garantera säkrare livsmedel. Det på sikt mest betydelsefulla – inte bara för djurens hälsa utan också för folkhälsan – är arbetet för att motverka antibiotikaresistens.
Många av de stora importländerna kamouflerar brister i djurhållning och hygien genom att ge antibiotika till djuren under hela uppfödningstiden, med eller utan veterinära recept. Det leder till en oroande utveckling av antibiotikaresistens. Det är så pass allvarligt att WHO beskriver de motståndskraftiga bakterierna som det största hotet mot folkhälsan. Trots att alla vet att problemet till stor del beror på överanvändning av antibiotika inom djuruppfödningen så väljer uppfödare i många länder fortfarande att i förebyggande syfte behandla samtliga djur med antibiotika.
Internationellt sett är Sverige en förebild. Här förbjöds tillväxtantibiotika för drygt 30 år sedan. Svenska kycklingar behandlas heller inte med antibiotika i förebyggande syfte. Den låga antibiotikaanvändningen sätter Sverige i positiv mening på världskartan. Genom god djurhälsa, djurvälfärd och höga krav på biosäkerhet med hjälp av övervaknings- och kontrollprogram föder vi i Sverige upp friska kycklingar som inte behöver antibiotika i onödan.
I ett öppet samhälle med en omfattande import krävs det stöd för att alla ska kunna bidra till att välja bort det som inte produceras med den kvalitetssäkring som svensk kycklinguppfödning står för. För vanliga konsumenter finns alltid möjligheten att själv ta reda på var kycklingen fötts upp. Det är enkelt för konsumenten att i butiken välja en kyckling märkt med den ”Gula Pippin”, vilket innebär en garanti för att kycklingen är svensk, producerad under schyssta villkor och uppfödd utan systematisk behandling av antibiotika.
För handlare som vill vårda sitt varumärke borde utlandsuppfödd ”fulkyckling” vara värd att undvika. För restauranger har restauratören på motsvarande sätt ett ansvar och ”fulkyckling” på menyn borde verkligen vara en skämsfaktor.
I förskolor, skolor och vårdinrättningar har däremot inte barn och patienter möjlighet att göra medvetna val av livsmedel. De får ta vad som erbjuds. Det lägger ett stort ansvar på dem som jobbar med offentlig upphandling. Tyvärr har upphandlingsmyndigheten inte lyckats hela vägen med att ställa motsvarande kriterier som ställs på den inhemska produktionen. Det gör det svårare för offentliga upphandlare att avstå från billig kycklingimport och istället välja svensk kyckling och kalkon. De kvalitetskrav som gäller för Svensk Fågels märkning ”Gula Pippin” är högre än vad både EU och svensk lagstiftning kräver.
Det är heller ingen tvekan om att konsumenterna helst vill slippa importerad ”fulkyckling”. Svensk Fågel har upprepade gånger ställt krav på upphandlingsmyndigheten att kriterierna måste skärpas till svensk nivå vad det gäller djurvälfärd, djurhälsa och livsmedelssäkerhet.
Dessutom behöver offentliga upphandlare kunskaper och resurser så de kan följa upp och säkerställa kraven i samband med upphandlingen.
Efter att under lång tid ha drivit frågan utan att få gehör vill vi nu vända oss direkt till regeringen: Delar den ansvarige ministern för offentlig upphandling, Ardalan Shekarabi, vår uppfattning om att upphandling av kyckling bör kunna genomföras med hänsyn till djurens uppväxtmiljö i allmänhet och hanteringen av antibiotika i synnerhet? Om regeringen delar vår uppfattning om att upphandling också i detta fall ska ske på likvärdiga villkor, vad kan regeringen göra för att åstadkomma detta?
Eftersom ministern själv är expert på upphandlingsfrågor sätter vi stor tilltro till både viljan och förmågan att ta itu med detta och som antibiotikasituationen ser ut i världen finns det alla skäl för ett snabbt agerande. Nu är det upp till bevis!
Jenny Andersson
kycklingbonde och ordförande för Svensk Fågel
Maria Donis
vd Svensk Fågel