Den här texten är tidigare publicerad i Expressen, 2018-05-21
50 000 dödsfall om året i Europa och USA kan kopplas till bakterier som utvecklat antibiotikaresistens. Miljöpartiet vill införa en skatt – men borde sopa framför de egna dörrarna först, skriver kycklingbonden Jenny Andersson, ordförande för Svensk Fågel.
I år är det 30 år sedan Miljöpartiet dansade in i riksdagen. Snart går partiet till val efter fyra år i regeringsställning. Det betyder att när Miljöpartiet i slutet av maj på sin kongress beslutar om sitt valmanifest kan förslagen i september bli en bricka i spelet om regeringsmakten. Det finns därför all anledning att granska vilka förslag man lägger och om man hittills har agerat i konsekvens med sina förslag.
I sitt förslag till valmanifest är Miljöpartiet tydligt med att man vill ha en god etisk djurhållning. Man lyfter också frågan om att minska riskerna med en överanvändning av antibiotika. Det är alldeles utmärkt. Antibiotikan är ett tveeggat svärd som varit till oskattbar användning i arbetet för djur och människors hälsa. Men det finns risker för att bakterier utvecklar motståndskraft mot antibiotika. Det är just vad som håller på att ske och det innebär lidande och risk för ökad dödlighet. Redan anses ca 50 000 dödsfall om året i Europa och USA vara kopplade till bakterier som utvecklat resistens och inom en inte allt för avlägsen framtid så handlar det om miljoner dödsfall.
MP vill beskatta antibiotika i köttproduktion
Nu vill Miljöpartiet ta till krafttag och föreslår ”en skatt på antibiotika i köttproduktion som gynnar eller undantar djuruppfödning med låg antibiotikaanvändning”. Miljöpartiet har alldeles rätt i att det finns stora skillnader i djuruppfödningen. Så har till exempel Svensk Fågel inrättat en rad kontroll- och kvalitetsprogram som alla haft till syfte att förbättra djurskyddet och garantera säkra livsmedel samt övervaka antibiotikaanvändningen. De innebär att högre krav ställs än vad både EU och svensk lagstiftning kräver. Genom god djurhälsa, djurvälfärd och kontrollprogram föder vi i Sverige upp friska kycklingar som inte får någon antibiotikabehandling i onödan.
Tyvärr visade det sig att det fortfarande är vanligt med importerad kyckling i de svenska skolmatsalarna.
Men innan man tar till storsläggan och använder det lite trubbiga skatteinstrumentet så finns det skäl för Miljöpartiet att ta itu med den verksamhet som man har ett direkt ansvar för. Det handlar helt enkelt om att sopa framför de egna dörrarna till förskolor, skolmatsalar och äldreboenden. På alltför många håll i landet så serveras importerad kyckling inom politikerstyrda verksamheter. Där kan matgästernas egna önskningar inte komma till uttryck utan de hänvisas till den mat som erbjuds.
Många elever får importerad kyckling
Svensk Fågel har redan gjort en kartläggning av skolmaten i ett urval kommuner och är nu i full färd med att kartlägga landstingen och några av regeringens egna myndigheter. Tyvärr visade det sig att det fortfarande är vanligt med importerad kyckling i de svenska skolmatsalarna.
Ett exempel på en kommun som köper in mycket utlandsproducerad kyckling är Upplands Väsby där Miljöpartiet är med och styr. Där har Miljöpartiet gått ett steg längre och aktivt försvarat inköpen från sin matleverantör som importerar kyckling från Lettland. Försvaret för uppköpen av utländsk kyckling har till och med varit så stort att man lovat ”gräva mer i hur stort koldioxidavtrycket är”. Svensk Fågel har gett svar på tal och vi väntar fortfarande på det grävarbete som Miljöpartiet lovat genomföra. Men vi menar att det är alldeles rätt inställning att börja gräva där man står, inte bara när det gäller miljöavtrycket, men också antibiotikaförbrukningen, djurhälsan och djurvälfärden, ett helhetsgrepp som utmärker den svenska modellen för djuruppfödning.
Nu vill vi utmana alla partier att se över de uppköp man medverkar till. Det duger inte att lägga ansvaret någon annanstans. Det är dags att tänka globalt och agera lokalt!
Av Jenny Andersson, kycklingbonde och ordförande för Svensk Fågel