”Friska djur behöver inte antibiotika” är en tumregel som svensk kycklingproduktion lever upp till. Övriga länder i Europa ligger fortfarande efter men försöker närma sig den svenska modellen med långsiktigt och målmedvetet förebyggande arbete för att hålla djuren friska.
Svensk Fågel har sedan 90-talet arbetat aktivt för att minimera användningen av antibiotika. Svenska kycklingbönder använder idag inte tillväxtantibiotika och förekomsten av antibiotikaresistens är minimal.
Sverige håller täten
SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) kommenterade nyligen den årliga rapporten från ECDC, den europeiska smittskyddsmyndigheten, och EFSA, den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, om övervakning av antibiotikaresistens från åren 2018 och 2019. Rapporten visar att läget fortsätter att förbättras på flera håll i Europa.
Trots att resistensläget är på väg åt rätt håll i flera länder är det fortfarande stora skillnader inom Europa. Här är Sverige ett av de bättre länderna. Oskar Nilsson, veterinär och antibiotikaexpert vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) menar att vi i Sverige länge har arbetet under parollen ”friska djur behöver inte antibiotika”. Det långsiktiga och målmedvetna arbetet med att hålla djuren friska minskar behovet att behandla djur. Detta, tillsammans med en klok antibiotikaanvändning när det verkligen behövs, har gjort att läget i Sverige är fördelaktigt.
– Det är glädjande att resultaten visar att EU börjar komma in på rätt väg även om det är långt kvar – och att svenska bönder fortsatt gör ett riktigt bra och viktigt jobb, säger Pia Gustavsson, chefsveterinär, Svensk Fågel.
Förutom SVA uppmärksammade Folkhälsomyndigheten Sveriges positiva antibiotikaläge nyligen i den här informationsfilmen Här medverkar Svensk Fågels ordförande och kycklingbonde Jenny Andersson som visar hur hon arbetar förebyggande mot antibiotikaresistens varje dag på sin familjegård i Småland:
Mer information:
Antibiotikaförsäljning inom EU till livsmedelsproducerande djur:
Figur 1: mg antibiotika per kg levande vikt Källa: Europeiska läkemedelsmyndigheten